Pälsdjuren i Sverige
I flera länder i Europa är pälsdjursuppfödning förbjuden, men i Sverige är det fortfarande tillåtet - trots omfattande utredningar som klargör att djuren lever under mycket plågsamma förhållanden.
Utrymme i bur för mink
Vuxet djur: längd 0,80 - höjd 0,45 - bottenarea 0,255 m2
Hona med valpar: längd 0,80 - höjd 0,45 - bottenarea 0,255 m2
Två ungdjur: längd 0,80 - höjd 0,45 - bottenarea 0,255 m2
För varje tillkommande ungdjur ska arean ökas med 0,085 m2
Visste du att det kallas att "skörda" när djurens skinn och päls dras av från kroppen för att sedan säljas buntvis på stora auktionshus? Världens största auktionshus ligger i Danmark - Kopenhagen Fur där minkfarmarna lägger ut sina skinn till försäljning.
Vuxet djur: längd 0,80 - höjd 0,45 - bottenarea 0,255 m2
Hona med valpar: längd 0,80 - höjd 0,45 - bottenarea 0,255 m2
Två ungdjur: längd 0,80 - höjd 0,45 - bottenarea 0,255 m2
För varje tillkommande ungdjur ska arean ökas med 0,085 m2
Visste du att det kallas att "skörda" när djurens skinn och päls dras av från kroppen för att sedan säljas buntvis på stora auktionshus? Världens största auktionshus ligger i Danmark - Kopenhagen Fur där minkfarmarna lägger ut sina skinn till försäljning.
Kopenhagen Fur - Juni auktionen 2014 gav ett stort utbud av 5,6 miljoner minkskinn,
Intresset för mink dalade tidigare hos Kopenhagen Furs auktion i april,
men återupprättades vid denna auktion och ett stort antal kunder,
framför allt från Kina, deltog i auktionen. Vid de två
senaste internationella auktionerna har pälsmarknaden präglats av
osäkerhet och begränsat antal kunder och de lägsta priserna på minkskinn
för 2014.
Kopenhagen Fur - Aktuella försäljnings program och sälj rapporter samt per månad totala erbjudanden
Kopenhagen Fur - Aktuella försäljnings program och sälj rapporter samt per månad totala erbjudanden
European Fur Breeders’Association (EFBA)
Det Europeiska Pälsuppfödar förbundet EFBA arbetar i huvudsak med att försöka lobba och övertala alla om hur bra pälsdjuren mår på alla pälsfarmer i Sverige och Europa. Vidare vill de promota sitt djurvälfärdsprogram "WelFur" som man 2009 lanserade för att utbilda och övertyga potentiella pälsköpare, att tro att dom inte medverkar till djurplågeri. "WelFur" är rätt och slätt ett sätt att vilseleda människor eftersom inga grundläggande förändringar till det bättre har skett för djuren genom "WelFur" projektet.
"WelFur" projektet innebär i stort sätt bara att djuren garanteras att få mat och vatten varje dag - i samma trånga och sterila burar, uppställda i djurstallar i Sverige och runt om i Europa.
IFTF - International Fur Trade Federation eller IFF - The International Fur Federation, är en global sammanslutning där även EFBA ingår. Cirka 85% av all päls som säljs kommer från pälsfarmer, och ca 15-20% pälsar kommer från vilda djurpopulationer. Under 2010 producerades över 50 miljoner pälsskinn från pälsfarmer, främst från Europa (60%).
"WelFur" projektet innebär i stort sätt bara att djuren garanteras att få mat och vatten varje dag - i samma trånga och sterila burar, uppställda i djurstallar i Sverige och runt om i Europa.
IFTF - International Fur Trade Federation eller IFF - The International Fur Federation, är en global sammanslutning där även EFBA ingår. Cirka 85% av all päls som säljs kommer från pälsfarmer, och ca 15-20% pälsar kommer från vilda djurpopulationer. Under 2010 producerades över 50 miljoner pälsskinn från pälsfarmer, främst från Europa (60%).
EFBA och WelFur - Vår framtid
Under hela 2012 har den gemensamma djurskyddsprogrammet "WelFur" igen varit en stor prioritet för EFBA och en av våra viktiga punkter av åtgärder.
EFBA lanserade detta vetenskapliga projekt om djurskydd under 2009 och programmet har framskridit under 2012 med slutförandet av protokoll för både mink och räv. Syftet med WelFur programmet är att sätta en generell certifiering protokoll på europeisk gårdsnivå, vilket kommer att garantera en hög djurskyddsnivå på våra pälsfarmer.
Djurskydd är en samhällsfråga som de flesta medborgare och konsumenter är tydligt oroade av. Av samma anledning är djurskydd och hälsa en viktig prioritering inom pälsindustrin. Uppfödningen av pälsdjur är redan en av de mest reglerade sektorerna när det gäller djurhälsa och djurskydd. Uppfödning av pälsdjur är en legitim jordbruksverksamhet, på samma sätt som mjölkkor, svin eller fjäderfä. Farmade pälsdjur måste skiljas från sina artfränder i det vilda eftersom de har domesticerats i mer än ett sekel.
Den offentliga debatten om pälsdjurens djurskydd bygger ofta på bristande kunskap om de faktiska jordbrukssystem och förvaltningspraxis och därmed den faktiska djurens välfärd. För att främja en mer vetenskapligt grundad objektivitet och öppen syn på status för djurskyddet i våra europeiska pälsfarmer, har Europeiska Pälsdjursuppfödares Förbund (EFBA) inlett WelFur projektet.
Källa: WelFur
|
EFBA and Fur Farming in Europe : The Truth
|
The REAL Truth,
§ 4 - Sveket mot minkarna
|
Människor i denna bransch upprepar ideligen att de följer gällande regler och lagar - de vill inte se hur små och sterila burarna är, eller hur illa djuren rör sig på metallgallren på golvet - branschen vill inte förstå att det är just det tillåtna förhållandena som är den stora bristen - pälsfabriker med kvantitet före djurvälfärd, vilket även kan jämställas med den moderna rationella fabriksproduktionen av kött, mjölk och ägg. Enligt experter behöver farmade minkar ha miljöberikning och stimulans i form av lya, gräv- och klättermöjligheter och tillgång till simvatten (stora ytor) för att kunna tillgodose sina grundläggande naturliga behov. Skulle man omvandla detta till svenska regler och i riktlinje med den svenska djurskyddslagen skulle detta innebära för stora investeringar för pälsfarmarna - i praktiken skulle branschen bli olönsam.
En oförsvarbar bransch
Sverige ska inte bidra medvetet till djurplågeri. Det går inte att påstå att ett djur som lever under förhållanden som medges hos de svenska pälsfarmarna, trivs och mår bra. Att se djur som enbart produkter och vetenskapliga projekt hör inte hemma i ett modernt samhälle. Djur är kännande varelser.
Ett djur som hela sitt liv tvingas leva instängd i en trång gallerbur, utan en möjlighet till biologiska beteendebehov - lider både fysiskt och psykiskt. Djuren påvisar beteendestörningar som stereotypa rörelser och stress, som även i vissa fall leder till självstympning och kannibalism.
Sverige ska inte bidra till en ekonomisk marknad vars enda syfte är att förse människor med döda djurs pälsar till onödiga kläder och detaljer, eftersom det finns andra alternativ för detta i form av syntetiska material. Den globala pälshandeln är en av de grymmaste industrier i världen, där länder som Kina flår djur som fortfarande lever.
Ett djur som hela sitt liv tvingas leva instängd i en trång gallerbur, utan en möjlighet till biologiska beteendebehov - lider både fysiskt och psykiskt. Djuren påvisar beteendestörningar som stereotypa rörelser och stress, som även i vissa fall leder till självstympning och kannibalism.
Sverige ska inte bidra till en ekonomisk marknad vars enda syfte är att förse människor med döda djurs pälsar till onödiga kläder och detaljer, eftersom det finns andra alternativ för detta i form av syntetiska material. Den globala pälshandeln är en av de grymmaste industrier i världen, där länder som Kina flår djur som fortfarande lever.
Enligt svensk lag skall djur behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Vidare skall enligt 4 § djurskyddslagen bl.a. djur som föds upp för produktion av päls hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.
Sedan den 1 januari 1996 finns bl.a. krav på att rävars behov av att vara tillsammans med andra rävar, röra sig, gräva och ägna sig åt annan sysselsättning skall tillgodoses. Detta är exempel på funktionskrav, dvs. grundläggande krav som måste vara uppfyllda för att djurhållningen skall vara tillåten. Kraven har lett till att farmning av rävar i praktiken har upphört i Sverige eftersom tekniska lösningar inte har utformats i enlighet med kraven.
Varför minkuppfödning fortfarande är tillåten i Sverige beror enbart på ekonomiska aspekter. Branschen vill gärna påvisa att pälsfarmarna är goda familjeföretag som går i arv och skapar trygg sysselsättning i form av arbetstillfällen till bygden. Sanningen är dock den att denna sysselsättning endast ger ca 1000 arbetstillfällen i Sverige, vilket knappast kan motivera de plågsamma levnadsvillkoren djuren tvingas genomlida. Inga verksamheter i Sverige skall tillåtas där djur medvetet plågas och lider.
Sedan den 1 januari 1996 finns bl.a. krav på att rävars behov av att vara tillsammans med andra rävar, röra sig, gräva och ägna sig åt annan sysselsättning skall tillgodoses. Detta är exempel på funktionskrav, dvs. grundläggande krav som måste vara uppfyllda för att djurhållningen skall vara tillåten. Kraven har lett till att farmning av rävar i praktiken har upphört i Sverige eftersom tekniska lösningar inte har utformats i enlighet med kraven.
Varför minkuppfödning fortfarande är tillåten i Sverige beror enbart på ekonomiska aspekter. Branschen vill gärna påvisa att pälsfarmarna är goda familjeföretag som går i arv och skapar trygg sysselsättning i form av arbetstillfällen till bygden. Sanningen är dock den att denna sysselsättning endast ger ca 1000 arbetstillfällen i Sverige, vilket knappast kan motivera de plågsamma levnadsvillkoren djuren tvingas genomlida. Inga verksamheter i Sverige skall tillåtas där djur medvetet plågas och lider.
Mink
Mink (Mustela vison eller Neovison vison) är ett nordamerikanskt mårddjur som har introducerats till många länder, bland annat Skandinavien, för pälsdjursuppfödning. Minken har en kroppslängd på 30–45 cm exklusive svansen som är 13–23 cm. Hanen är större än honan; han väger mellan 1–1,5 kg, medan honan vanligtvis väger omkring 0,75 kg. Pälsen är mörkbrun med mörk bottenull och mörka stickelhår (till skillnad från den liknande illern, som har ljusa stickelhår och bottenull). Minken har vidare en vit hakfläck, men inte illerns vita teckningar kring nosen och i ansiktet. Nyss förrymda avelsminkar kan dock se annorlunda ut, men deras avkomma anpassar sig dock snabbt till den vilda populationens utseende.
De farmade minkraserna är större än den vilda formen, och kan väga upp till 3 kg.
Minken vistas främst i närheten av vattendrag, sjöar och i sankmarker. Födan varierar, men utgörs sommartid i huvudsak av större kräftdjur, groddjur och mindre däggdjur (i ursprungsområdet inte minst bisam, i Europa smågnagare, hardjur och mullvad), samt simfågel, främst måsar och änder, speciellt ungar. Vintertid tar den huvudsakligen fisk.
De farmade minkraserna är större än den vilda formen, och kan väga upp till 3 kg.
Minken vistas främst i närheten av vattendrag, sjöar och i sankmarker. Födan varierar, men utgörs sommartid i huvudsak av större kräftdjur, groddjur och mindre däggdjur (i ursprungsområdet inte minst bisam, i Europa smågnagare, hardjur och mullvad), samt simfågel, främst måsar och änder, speciellt ungar. Vintertid tar den huvudsakligen fisk.
Pälsnäringen bryter mot svensk djurskyddslag
Jordbruksverkets rapport om minkhållning
I december 1999 gav regeringen Jordbruksverket ett uppdrag om hållande av mink för pälsproduktion. Enligt beslutet skulle verket utvärdera tillgängliga resultat av forskning om minkar, se över befintligt regelverk och om möjligt föreslå förbättringar i minkhållningen. I rapporten, som lämnades till regeringen den 9 april 2002, konstaterar Jordbruksverket att det finns betydande djurskyddsproblem inom minkhållningen och att 4 § djurskyddslagen inte kan anses vara uppfylld fullt ut.
Regeringen beslutade den 2 maj 2002 att tillkalla en särskild utredare för att utreda två olika handlingsvägar när det gäller pälsdjursnäringen i Sverige. Utredaren skulle dels redogöra för konsekvenserna av att, med utgångspunkt i Statens jordbruksverks rapport, förändra pälsdjurshållningen så att djurskyddslagen till fullo är uppfylld, dels belysa konsekvenserna av en avveckling av andra än rent djurskyddsmässiga skäl - Djurens välfärd och pälsdjursnäringen (SOU 2003:86)
Verket anser därför att traditionella bursystem bör avvecklas. I syfte att förbättra minkarnas situation föreslår verket en rad åtgärder. Bland annat föreslås att minkfodret skall ha grövre struktur och ges i fri tillgång året om, att valpkullarna inte bör delas före 8 veckors ålder och att minken skall ges möjlighet till vistelse med artfränder i större miljöberikade utrymmen. Verket påpekar dock att det med nuvarande kunskap inte är möjligt att bedöma om dessa åtgärder leder till tillräckliga förbättringar i djurhållningen så att kraven i 4 § djurskyddslagen uppfylls. För nya system, med stora tekniska förändringar, gäller att dessa måste provas som s.k. ny teknik och godkännas från djurskydds- och djurhälsosynpunkt. Vidare bedömer verket, med hänsyn till den kunskap som finns i dag, att system som tillgodoser minkars behov av bad- och simvatten bör utvecklas. Verket konstaterar också att mer forskning krävs om minkens grundläggande behov.
Europeiska kommissionens vetenskapliga kommitté för djurs hälsa och välfärd lämnade i december 2001 en rapport om pälsdjur. Med rapporten som underlag har kommissionen nu möjlighet att utarbeta förslag till gemensamma bestämmelser om hållande av pälsdjur. Rapporten har även utgjort ett viktigt underlag för Jordbruksverkets rapport.
I december 1999 gav regeringen Jordbruksverket ett uppdrag om hållande av mink för pälsproduktion. Enligt beslutet skulle verket utvärdera tillgängliga resultat av forskning om minkar, se över befintligt regelverk och om möjligt föreslå förbättringar i minkhållningen. I rapporten, som lämnades till regeringen den 9 april 2002, konstaterar Jordbruksverket att det finns betydande djurskyddsproblem inom minkhållningen och att 4 § djurskyddslagen inte kan anses vara uppfylld fullt ut.
Regeringen beslutade den 2 maj 2002 att tillkalla en särskild utredare för att utreda två olika handlingsvägar när det gäller pälsdjursnäringen i Sverige. Utredaren skulle dels redogöra för konsekvenserna av att, med utgångspunkt i Statens jordbruksverks rapport, förändra pälsdjurshållningen så att djurskyddslagen till fullo är uppfylld, dels belysa konsekvenserna av en avveckling av andra än rent djurskyddsmässiga skäl - Djurens välfärd och pälsdjursnäringen (SOU 2003:86)
Verket anser därför att traditionella bursystem bör avvecklas. I syfte att förbättra minkarnas situation föreslår verket en rad åtgärder. Bland annat föreslås att minkfodret skall ha grövre struktur och ges i fri tillgång året om, att valpkullarna inte bör delas före 8 veckors ålder och att minken skall ges möjlighet till vistelse med artfränder i större miljöberikade utrymmen. Verket påpekar dock att det med nuvarande kunskap inte är möjligt att bedöma om dessa åtgärder leder till tillräckliga förbättringar i djurhållningen så att kraven i 4 § djurskyddslagen uppfylls. För nya system, med stora tekniska förändringar, gäller att dessa måste provas som s.k. ny teknik och godkännas från djurskydds- och djurhälsosynpunkt. Vidare bedömer verket, med hänsyn till den kunskap som finns i dag, att system som tillgodoser minkars behov av bad- och simvatten bör utvecklas. Verket konstaterar också att mer forskning krävs om minkens grundläggande behov.
Europeiska kommissionens vetenskapliga kommitté för djurs hälsa och välfärd lämnade i december 2001 en rapport om pälsdjur. Med rapporten som underlag har kommissionen nu möjlighet att utarbeta förslag till gemensamma bestämmelser om hållande av pälsdjur. Rapporten har även utgjort ett viktigt underlag för Jordbruksverkets rapport.
"Välskötta djur i god kondition"
2010 avslöjade Djurrättsalliansen verkligheten för minkar på svenska minkfarmer. Några dagar efter avslöjandet kallar Jordbruksverket svenska minkar "välskötta djur i god kondition". Våren 2011 skickade Jordbruksverket ut förslag på nya föreskrifter för minkhållningen på remiss. Se filmen (ovan) som är Djurrättsalliansens remissvar.
Svenskmink.se
Enligt branschorganisation Svenskmink, är det helt naturligt och tillräckligt för en mink att klättra, motionera och känna trivsel i en gallerbur med måttet 30 x 80 cm.
Svenskmink.se - Minkens bostad
Minkhusen är cirka 5 meter breda och ofta 30-60 m långa och kallas för skugghus. Plåttaket skyddar mot yttre väderförhållanden, såväl regn och snö som mot solsken. På ömse sidor om mittgången sitter två rader med burar. Mittgången är ungefär en meter bred, för att en fodertruck ska kunna ta sig fram. Längst in mot mittgången finns minkens bolya. Lyan är ca 30 cm bred och ca 20 cm djup. Botten är isolerad, oftast med träspån. Ut mot långsidorna hänger själva burarna.
Varje bur är minst 30 cm bred och 80-90 cm lång. Det är också vanligt att burarna har en övervåning, en så kallad etagebur, för att minken ska kunna klättra ordentligt. Längst ut löper en vattenledning med nipplar där minken kan trycka för att få dricksvatten. Minkarna bor två och två och boendemiljön är utformad så att minken kan motionera ordentligt och känna trivsel.
Pälsdjursnäringen utgör ett värdefullt komplement för att bidra till sysselsättningen och försörjningen på landsbygden.
Den svenska minknäringen är främst koncentrerad till Listerlandet som ligger i Blekinge och Skaraborgsbygden i Västra Götaland. Det finns även ett antal lantbruk i bland annat Skåne, Småland, Halland och Norrland. I Sverige finns runt 80 minklantbrukare som står för 2 procent av den totala världsproduktionen. Sverige är med detta den femte största producenten i Europa. Samtliga gårdar ligger belägna i områden som sedan flera hundra år tillbaka präglats av jordbruk. Uppfödning av mink har varit en naturlig del av svensk djurhållning sedan slutet av 1920-talet.
Många minkgårdar har likt jordbruk ägts av samma familj i flera generationer och har skapat trygg sysselsättning i form av arbetstillfällen till bygden. Idag beräknas cirka 1000 personer vara sysselsatta inom branschen.
Svensk minknäring exporterade 2013 för ungefär 1 000 000 000 kronor - företrädesvis till den viktiga exportmarknaden Kina - och antalet minklantbruk växer i år med ungefär 15 procent. Mellan åren 2001 och 2013 har såväl pris som den globala produktionen tredubblats. Näringen skapar tillväxt och ungdomsarbeten på landsbygden och inom den ofta så krisstämplade gröna näringssektorn. Extra ekonomiskt betydelsefull är näringen för området runt Skaraborg och på Listerlandet i Blekinge.
Svenskmink.se - Året på gården
Mars
Minkhonan föder en kull valpar per år. Parningsperioden infaller under en arbetsintensiv period på cirka tre veckor i mars. Under denna period paras och omparas honorna efter vissa system. Djurskötaren släpper ihop de hannar och honor som ska paras och bär efter avslutad parning tillbaks honan till hennes bur. En djurskötare klarar av att hantera cirka 2 000 honor med hjälp av cirka 200 hannar under perioden.
April-Maj
I slutet av april och början av maj sker valpningen. Honan får extra fint strömaterial som hon kan bädda sitt bo med innan hon föder vanligen 6-8 valpar. Honan sköter sig själv vid valpningen, men djurskötaren kontrollerar varje dag att allting står rätt till.
Sommarmånaderna
I medeltal återstår fem valpar per parad hona sedan 10-15 procent ”tomma” honor eller honor som förlorat sin kull och en viss valpdödlighet räknats bort.
Från fyra veckors ålder sker en tillskottsutfodring av färskfoder till alla valpar, vid 6-8 veckors ålder vaccinering och därefter avvänjning och utplacering med 2-3 minkar per bur.
Fram till mitten av juli sker utfodring två gånger och därefter en gång om dagen. Så kommer en lugnare period under hösten då lantbrukaren får tid för underhållsarbete.
November
I november mognar minkens vinterpäls och de bästa minkarna sorteras fram som rekryteringsdjur för kommande år. Omkring en tredjedel av honorna och större delen av hannarna byts ut varje år. Under senare delen av november sker pälsningen och skinnen skrapas och torkas under en noggrann process i flera steg. Innan dess avlivas minkarna genom gasning med koldioxid.
Torkade och ”råa” (skördade) skinn skickas till försäljning i första hand till det ledande skinnauktionscentret i Köpenhamn dit köpare från hela världen anländer flera gånger om året. Men stora auktioner finns också i Helsingfors, Seattle och Toronto. Under februari och mars äger de största auktionerna rum och samtidigt har en ny säsong börjat på gårdarna.
Minkhonan föder en kull valpar per år. Parningsperioden infaller under en arbetsintensiv period på cirka tre veckor i mars. Under denna period paras och omparas honorna efter vissa system. Djurskötaren släpper ihop de hannar och honor som ska paras och bär efter avslutad parning tillbaks honan till hennes bur. En djurskötare klarar av att hantera cirka 2 000 honor med hjälp av cirka 200 hannar under perioden.
April-Maj
I slutet av april och början av maj sker valpningen. Honan får extra fint strömaterial som hon kan bädda sitt bo med innan hon föder vanligen 6-8 valpar. Honan sköter sig själv vid valpningen, men djurskötaren kontrollerar varje dag att allting står rätt till.
Sommarmånaderna
I medeltal återstår fem valpar per parad hona sedan 10-15 procent ”tomma” honor eller honor som förlorat sin kull och en viss valpdödlighet räknats bort.
Från fyra veckors ålder sker en tillskottsutfodring av färskfoder till alla valpar, vid 6-8 veckors ålder vaccinering och därefter avvänjning och utplacering med 2-3 minkar per bur.
Fram till mitten av juli sker utfodring två gånger och därefter en gång om dagen. Så kommer en lugnare period under hösten då lantbrukaren får tid för underhållsarbete.
November
I november mognar minkens vinterpäls och de bästa minkarna sorteras fram som rekryteringsdjur för kommande år. Omkring en tredjedel av honorna och större delen av hannarna byts ut varje år. Under senare delen av november sker pälsningen och skinnen skrapas och torkas under en noggrann process i flera steg. Innan dess avlivas minkarna genom gasning med koldioxid.
Torkade och ”råa” (skördade) skinn skickas till försäljning i första hand till det ledande skinnauktionscentret i Köpenhamn dit köpare från hela världen anländer flera gånger om året. Men stora auktioner finns också i Helsingfors, Seattle och Toronto. Under februari och mars äger de största auktionerna rum och samtidigt har en ny säsong börjat på gårdarna.
Under 2010 producerades över 50 miljoner pälsskinn från pälsfarmer, främst från Europa (60%).
